Jag kom till ett livsbeslut inatt (varav jag skriver natt inlägget) som gjorde mer skillnad än vad jag kunnat tänka mig, det gav ganska så drastiska reultat och nu har jag fått nog. Då jag tidigare har nämnt om problematiken med lägenheten (läs här) så har jag fått vidare prata nu med hur det ser ut med den anmälda situation som även nu tagits upp av hyresnämnden - idag när jag höll på att rensa ut saker ur skåt etc, så finner jag också mer tecken på fukt. Ohyra, asså ja grät, jag fucking grät, OCH JA, jag har kvar helveteslägenheten jag försökt ta mig ur hur länge som helst (bara diverse andra saker som alltid kontant ställer sina käppar i hjulet)..

 

Samtidigt finns det en såkallad evakueringslägenhet tillgänglig efter att ha pratat med hyresgästföreningen, som dessutom kan vara en som tidigare haft mögel i sig som ej blev fixat (jag kände de människorna som bodde där innan och de flyttade också pga att detta ej ordnades upp från grunden) om det nu ej är fixat, vilket jag tyvärr säger att jag tvivlar på. Har inte ännu sett vilken av det är vilket jag kommer kolla upp, samt höra vad människor i närliggande säger om det blivit fixat eller ej. Om dom däremot medvetet säger att jag tillfälligt ska bo i en sk evakueringslägenhet med mögel i sig så finner jag inte detta riktigt acceptabelt även om det är den enda lösningen att gå nu efter.. Det är tillfälligt tills min ja har nu är helt renoverad - men hjälper det sen till slut något?

 

Jag har slängt alla tyger i hela lägenheten, kuddar, täcken, kläder och allt annat möjligt som jag inte finner att ja vill ha kvar pga detta jag fann i skåpet. Jag kommer dessutom inte ens vistas i lägenheten mer alls, jag är så less. Livsbeslutet är att direkt den första bättre alternativet kommer då tar jag den för den här gången har jag ingen skyldighet att tänka på någon annan mer än mig själv, jag kan dra när fan jag vill. Det är det enda jag vill också göra efter det sättet som mitt ex valde att göra sin dramatiska breakup och det är de enda jag förtjänar - speciellt när personen sitter och gömmer sig hos en gravid kvinna i syfte för att han är ''rädd'' att jag ska komma dit för att hämta nyckeln. 

 

För den delen tog han med sig min nyckel och när en hot om polisanmälan kommer in hotar man tillbaka, inte mitt problem att han tar nycklar som inte tillhör hans händer mer. Varför ska jag hålla tillbaka min frustration kring det? Inget alls, kommentarer, vissa sätt man gör saker på och vissa sätt man beter sig på - jag är den som fått nog efter nyckelincidenten och exakt alla incidenter som är. Det kändes skönt att få exakt allt slängt av det som definierar ''att jag har kvar något'', det jag har kvar kommer nog tvättas och lagras någon helt annanstans om ej säljas. Jag tänker ännu också kräva reducering på hyran då jag bott i en obeboelig lägenhet, dessa åren har varit tragiska till så stora delar att det finns gott om olika anledningar att börja avsky mycket olika saker - men de jag avskyr mest om ej hatar - är hur en person som hotar att ta sönder mina saker i min lägenhet om jag ej gör på vissa sätt - det kändes verkligen att man hade mindre att slänga, så förarbetet var gjort iallafall grundat på idioti. Men jag kan också försvinna härifrån och det är inte jag som kommer sakna mig i Norrland, för jag kommer vara dit ingen annan vågade följa med.