BDC - mitt verkliga mål med hela bloggstartandet

Ju mer tiden går inser hur viktig bloggen alltid varit för mig oavsett hur långa pauser jag än må ha haft mellan mina uppdateringar, hur mycket olika härliga människor som kommit och gått och stannat på min blogg, har fortfarande så trogna läsare som kommer och besöker min blogg att jag känner mig hedrar att ni ännu finns där sedan jag började på bloggspace ca 9 år sedan. Helt otroligt! Kunde aldrig tro att mina läsare skulle stanna hos mig såhär länge och visa sån här tålamod mellan mina inlägg och verkligaktivitet och stöd för mig!
NI ÄR GULDVÄRDA!
 
Utan er vet jag inte vad jag hade tagit mig till med bloggen, ni har ju trots allt varit de jag saknar och som hållit mig inspirerad till att fortsätta hålla den vid liv, likaså som mina youtube fans på tubban som alltid finns där och sötttar!
 
När jag började blogga var mitt syfte med att jag verkligen ville ta upp ämnet om mobbning, det var grundtanken, men det tog en ganska bra stund innan jag kom ordentligt in i bloggandet och faktiskt började skriva om mitt huvudämne. Jag har själv blivit utsatt för både psykisk och fyskisk mobbning av både lärare och elever i mer än 8 års tid på både internet, skolan och på fritiden. Jag var aldrig fri. 
På olika sätt har jag känt mig utelåst, undanröjd, utfryst, utskrattad, nedtryckt, hånad och slagen för att jag var en finnjävel, en liten finnunge som var tjock och inte kunde svenska nog bra och fick inte ens försöka med något utav de saker jag verkligen ville lära mig. Jag har upplevt ett sjuhelvetes kamp, och jag alltid haft stöd från nära och kära som har fått mig att inse att jag är stark genom att bara vara den jag är och inte ta emot skit och behandla ändå alla med respekt och värdighet såsom jag vill bli behandlad, kan jag bli respekterad, kan jag respektera och vice versa för det är den personen jag är.
 
Otroligt många gånger har jag frågat mig själv, varför gör jag detta? gör det någon skillnad? Vem hjälper det jag skriver egentligen? Och så inser jag att nu på senare tid då min kampanj som jag startade upp för ca 5 år sedan på allvar och som var aktiv i 2 fina år men sedan dess stått still, fortfarande uppmärksammats och folk hitatt mig genom kampanjen, enda grejen ä att ni sökte er till mig via sociala medierna. Så många tack och lvord som jag fått se i min kampanj mejl igår fick mig att få några tårar i mina ögon, att känna den uppskattningen av er för den tid och kärlek jag velat ge känns obeskrivligt underbart, och den glädjen vill jag dela med mig av er, för det är ni som är starka, det är ni som trots allt kom till mig <3
 
Så mycket skillnad jag märker nu i efterhand jag gjort och vilken terapi det har varit förmig själv också att försöka hålla driften och orken uppe att driva kampanjen, var det värt det? Hell to the yes att det varit,och kommer att vara. Mitt mål med bloggen kommer fortfarande vara det som grundmålet alltid varit; att på ett ellerannat sätt kämpa mot mobbning, tala om oss om människor, diskutera våra skilllnader och kunna se mänskligheten i vitlögat och acceptera varandra för de vi verkligen är.
 
Mitt livsmotto har alltid gått ut på att stå för det jag tycker och tänker men också lämna tid och rum åt andras åsikter och tankesätt, jag har alltid velat se lika värdighet där även karma existerar i lagom dos och inget totalt sjukt där den mobbade blir mobbaren själv, och att kunna för all sin del själv välja hur jag vill se ut, vem fan jag är och kunna bli älskad för inget mindre än att vara mig själv! Det är något jag vill att alla ska kunna finna hos själv, och jag vill fortsätta kämpa och inspirera och försöka göra NÅGOT som kan hjälpa till ossatt skapa en bättre samhörighet med varandra. Det är och har alltid varit nog med skit nu.
 
Kommer gå helhjärtat in i att öppna upp min BDC sakta men säkert igen. Jag kommer försöka se till att ärja driva kampanjen mer framåt, och lägga den energin som den förtjänar; vilket är åtminstone lite mer uppmärksamhet än vad den fått nu på sistone, både på bloggen och min facebook sida som jag tänk göra till en grupp istället, vad tror ni om det? 
 
Iallafall,, ändring är på G och ändring sk det bli! Hoppas ni ser framemot detta lika mycket som jag!
 
 

Nu behövs tröstshopping!

Godmorgon alla fina! Usch kan säga att jag verkligen inte haft en bra morgon, vaknade och var skit sur, inget kändes okej och om jag ska vara helt ärlig så gör det inte det fortfarande heller. Kanske beror det på för att jag vaknar till att inte ha verkligen något att göra? Jag tycker inte alls om att inte ha något att göra eller inte ha riktigt någorlunda plan när jag vaknar, det känns ju värdelöst då och är inte den som trivs med att dra i sängen hela dagen heller. Det gör ju en bara deprimerad!
 
Såg att dom hade rea på zalando och fundera på att kanske shoppa lite, tröstshopping sitter i princip aldrig fel speciellt om man behöver nya kläder då garderoben i stort sett gapar tom på användbara kläder lol, kläder har jag men har massa klädpåsar som jag säljer bort (ni som är nyfikna på vad jag säljer kan kontakt mig i pm på facebook HÄR >>) som är helt nya och aldrig använda lol!
 
Är i stort behov ab leggings, tröjor och underkläder speciellt, och ett annat par med sommarskor skulle inte sitta helt fel det med för har bara varma sneakers eller klackar, haha, får ont i knäna om jag går hela tiden med klackar så vill spara på dom lite. Länkarna under bildkollaget tar dig till rean <3
 
Nu ska jag äta frukost och försöka göra morgonen lite bättre!
REA PÅ ZALANDO
 
Jeans Cheap Monday  | Sommarklänning | Klocka och Armband | Klackar Missguided | Adidas top | Vero Moda Blus | Malene Birger Ryggsäck
Sponsrat inlägg
 

Ångest kring att lyckas med dejting

Hej alla fina! Det här är en text som jag hittade för ett tag sedan som jag valde att spara för att jag tyckte den var himla bra skriven och ville dela med mig av den då detta handlar om olika beteendemönster hos människor, olika rädslor har vi alla, baserade på olika händelseförlopp i livet. Tyvärr glömde jag att spara k'llan, så om det skulle vara så att någon som läser denna text känner igen den och vet vem som har skrivit den kan ni supergärna kommentera så jag kan lägga in länken för textens skribent här i inlägget! :D

 
Ingen vill ha mig. Varför skulle någon bli kär i mig? Jag är inte tillräckligt snygg. Det finns så många andra som är bättre än mig. Alla andra lyckas träffa någon utom mig. Jag kommer att vara singel i resten av mitt liv. 

Tankar som dessa är dina största fienden när det kommer till att lyckas med dejting.

Ett tag så hade jag själv hamnat i det här destruktiva synsättet. Jag hade kommit ur en relation där jag blivit bedragen och självkänslan var minst sagt skör. Under de kommande åren verkade mitt dejtande följa ett mönster som såg ut ungefär så här:

Jag träffade en kille i några veckor och i samma sekund som jag föll för honom så drog han sig undan, med den ena bortförklaringen efter den andre. Det var jobb som behövdes prioriteras, ex som inte hade kommits över, eller bara en känsla av att det ”inte riktigt klickade till 100 procent”. Ofta fick jag höra den mest förnedrande kommentaren av dem alla efteråt ”- men jag träffas ändå ibland och har lite kul”.

Med andra ord. De ville inte ha mig som flickvän, men de kunde tänka sig att ligga med mig om inget bättre dök upp.

Efter att detta hade upprepats flera gånger så trodde jag på allvar att det var kört för mig. Jag visste att jag på något sätt lyckades fånga männens intresse, men att det aldrig ledde till något seriöst. Jag erkänner att jag vid den här tidpunkten inte hade speciellt höga tankar om män överlag. Det gällde snarare att hela tiden stålsätta sig för att inte bli sårad. Vid svaga tillfällen så minns jag att jag undrade om det var något fel på mig som gjorde att det var omöjligt att älska mig? Alla andra verkade ju stadga sig till höger och vänster? Och jag lyckades inte ens hålla kvar en man i en månad innan han ville fly iväg. Det här var kortfattat vad som hände gång på gång:

 

  1. Jag drog alla män över en kam. ”Alla var ju ändå likadana!”
  2. Jag förminskade mitt eget värde. ”Jag är en tjej som man vill ha lite kul med men uppenbarligen inget flickvänsmaterial”.
  3. Jag agerade utifrån punkt nr 2 med punkt nr 1 i bakhuvudet. 
 

Resultatet? Det blev en självuppfyllande profetia. Mönstret fortsatte att upprepas ända tills jag träffade den där killen som inte var som alla andra. Det tog bara ett jäkla långt tag för mig att inse det och jag höll på att förlora honom på kuppen. Jag kunde helt enkelt inte förstå att han gillade mig för den jag var.

Det här var mitt dejtingmönster. För dig ser det antagligen annorlunda ut. Kanske har du hamnat i kompisfacket och får höra att du är en sån himla snäll och bra person hela tiden – men ingen vill ta det ett steg längre med dig. Kanske följer det också en liknande ”modell” som den ovan? Du SER dig själv som en kompis och då blir du också behandlad som en kompis och inte som något mer.

Min poäng är alltså att det är svårt att träffa någon om du på allvar inte tror att du förtjänar det eller att det ens är möjligt att det ska kunna hända. Jag vet att det är enklare sagt än gjort, men jag tycker att du som läser det här borde fundera några gånger på hur du ser på dig själv. Vad sänder du ut för signaler? Har du gått in i ”jag kommer att dö som singel – fällan” och alltid pratar om dig själv på ett negativt sätt? Då kanske det är dags att försöka ändra på det nu. Bara du kan bryta den negativa spiralen.

 Ja, jag tycker ju såklart en del om lite allt möjligt, och dela gärna ni också med er om ni har något speciellt texten fick er att tänka på, eller något som ni kanske ville dela med er av. Jag tar gärna emot personliga dating berättelser, bra som dåliga och man får såklart vara anonym! <3 
 
Vad jag tänker kring texten är att det är helt rätt, man måste ändå själv på ett sätt vara delaktig i att bryta det dåliga mönstret och fortsätta försöka ända tills man lyckas och inte ge upp. Man är oftast undermedvetet, dvs man tänker inte på det själv, en stor orsak till måendet kring dagarna. Jag kan må skit t.ex, jag har haft relationer där jag mått otroligt dåligt och stått ut med tålamod, lögner och heartbreaks. Jag själv har haft funderingar kring i denna form som att ''det skulle nog vara bäst att vara singel tills tiden är inne för då är man inte lika sårbar'', men hey, jag vill ju ändå leva, och försöker igen med en ny relation med en person jag förälskade mig i! <3
Livet är ju ändå menat att man ska fylla det med erfarenheter, men det gäller att inte sudda bort sig själv, blint gå in nya relationer utan att ta lärdom från de gamla och lära sig se vad man trivs med och var sina egna gränser går. Man ska vara även sin egen bästa vän, och det är man bäst genom att inte sluta bryta onda spiraler i livet, för dom kommer komma.