Idag under MBM - (om ni inte vet vad det är kan ni läsa om det här) så fick jag in ett nytt inlägg där en tjej ville dela med sig av sin erfarenhet om mobbning. Som jag nämnt tidigare så känns det skönt att verkligen ha nått ut till så många i den frågan och fler vill dela med sig! Här är Tinas inskickade text! 

"Mobbning har gjort mig till den jag är både på gott och ont. Jag har insett att jag må vara en som står och har stått ut i mängden men att det är till min fördel. Då jag hellre väljer att vara den jag är idag, vilket är att vara unik på att just vara jag, knasig och färgglad än att smälta samman med resten av massan och följa med strömmen. När jag var mindre var mobbning en stor del av vardagen i alla fall när jag gick grundskolan. Att bo i en liten by gjorde inte heller det hela bättre, för stack man ut på något sätt  och gick emot det så kallade gruppindelningar och inpräntade bilderna för hur man skulle vara, så blev man en måltavla för mobbning. Stack man ut utseendemässigt genom att inte använda rätt sort kläder eller sminka sig så blev man mobbad, var man tystlåten var man konstig och man fick höra ord efter sig och det pratades bakom ryggen på en. Ja var man inte på rätt sätt enligt normen så var man ett freak.

Jag kan säga det som påverkade mig mest med mobbningen var att jag aldrig riktigt fick bekräftat att jag duger som jag är och det jag gör är bra nog. De gånger jag blev bekräftad var då jag presterade genom idrott, visade att jag var snabb eller att jag var fysiskt starkare än de flesta. Då dög det till att vara annorlunda än andra, då var man duktig. Detta har påverkat mig genom att jag har haft prestationsångest genom hela livet, där det jag gör aldrig har varit bra nog. Spelar ingen roll hur resultaten har blivit de var aldrig nog bra. Jag dög inget till om jag inte fick beröm för det jag gjorde, vilket var ofta från människor omkring mig och inte mig själv. Detta har även lett till att jag har ifrågasatt mig själv och hur jag är som person och att den jag är inte duger något till heller. Att inte bli bekräftad för mig själv som person har gett mig psykiska ärr, som fortfarande håller på att läka om de än kommer att försvinna. 

Jag fick diagnosen GAD (generaliserat ångestsyndrom) för snart ett år sen, som jag ser som ett litet bevis för mobbningen jag blev utsatt för när jag var liten. När ett barn växer upp spelar miljön runt omkring en stor roll och de intryck som barnet växer upp med skapar barnens individualitet. Får inte ett barn bekräftat att hen duger som hen är, då ifrågasätter barnet sig själv mycket mer genom livet och grubblar mer. 

Med detta sagt menar jag inte att bara mobbningen har påverkat mig och min diagnos, utan det finns faktorer runt omkring som också har haft en påverkan men mobbningen har varit en stor del av det hela. Jag önskar att ingen skulle behöva få gå igenom mobbning, då det sätter sin ärr och för andra väljer att avsluta sina liv för att det är för smärtsamt. Acceptera och respektera varandra för att vi är olika och fungerar på olika sätt. Visa vänlighet mot människorna omkring dig och hjälp till att göra morgondagen till en bättre plats att vara på. "


Här hittar ni Tinas Instagram (klick)