Minijul

Halloj alla, God Jul i efterskott då jag spenderade hela gårdagen med min pojkvän som jag firade julafton med min kille (jag fattar fortfarande inte hur vi klarade av att fira julaftoin utan att kolla på kalle anka eller käka julskinka), och faktiskt hade det riktigt trevligt! Vi gjorde vårat firande till något eget som jag diggade faktiskt, alltid behöver man inte vara supertraditionell :)
Har just nu minijul hemma hos mig där man suttit och druckit lite och öppnat lite klappar, alla vänner samlade som att säga :P Ska fortsätta fita minijul här och umgås, kram!

Hur firade ni eran jul ?
 

Ojdå...

Halloj alla finisar! 
Till min stora chock så hade jag helt räknat fel när julen ska vara, haha hur fan kan man göra en sån miss? Att det är jul i övermorgon gör mig inte precis pepp för det, har mer den känslan av att ''jaha, hur fan ska man fira jul då?'', tror jag kommer mestadels på att vänta till nyår så jag kan försöka ge allt ett nytt start. Det här året har som sagt gått nedför för mig pga vissa inkompetenta människor, men samtidigt har jag också fått en otroligt underbar partner som har stöttat mig då jag haft det tungt, och har träffat underbara nya människor som jag lärt känna också! :D Ugh... Nä nu ska jag sitta och fundera hur man ska fira en jul på två pers...

Hur ska ni fira jul? 
 

:Tankar i natten: - Ta mig härifrån

Jag är bara så ursinnigt arg och besviken på världen. Så ursinnigt arg på att behöva gång på gång se hur människor aldrig lär sig att man inte göra hur man vill när man vill. Det är inte okej, att gå runt och hålla näsan i vädret och skita i alla andra. Det är inte okej att gömma sig bakom en oskyldig, snäll mask och bete sig såkallat falskt. 
Det skadar människor. Det skadar anhöriga. Det skadar alla, för att alla är vi en del av den här världen, alla berörs av varandra, alla berörs av andra, och alla berörs av hur onda människor sprider ondska.
Jag gör misstag. Jag lär mig av dom.
Jag gör fel. Jag ber om ursäkt, förklarar och tar mitt ansvar för dom.
Jag skadar andra. Jag vill göra rätt för dom igen.
Jag respekterar mig själv och säger nej. Jag blir sedd som ett svart får.
Jag vägrar låta någon trampa på mig och agerar utåt. Då vill folk sparka mig istället.
Jag berättar om mina problem som ett rop på hjälp. Människor kallar det kallt och vidskepligt för uppmärksamhet.
 
Det känns inte som att jag gjord för att vara på den här planeten, gjord för att kunna vara egoistisk och ignorera andras problem då mina problem behöver mer fokus. Jag mår dåligt av att inte bry mig om andra. Jag mår dåligt av att inte orka vara den rösten som kan sätta stopp och motverka mobbning, trakasserier etc. Jag får ångest av att stå på min mark och be idioter dra åt helvete, för jag inser att de är också människor som jag kanske skadar genom att bygga upp en mur så att dom inte kan skada mig mer. 
Jag är den som gör allt för att hjälpa, de som behöver mitt stöd.
Men jag orkar inte med människors otacksamma beteende mot mig. Vad har jag gjort för att förtjäna att folk snackar illa om mig bakom min rygg, skadar mig med uppsåt och tycker att jag förtjänar det, hur mycket jag än ställt upp för andra? 
 
Jag är så rädd att släppa in människor under huden på mig. Så jävla rädd på att lita på människor. Jag är så jävla rädd för det här samhället, rädd att människor ska dra nytta av de saker jag tyngs ned av och använda mina problem mot mig själv som gör det värre för mig. Jag börjar bli rädd för att hjälpa andra, för att jag är rädd att bli sårad av de jag hjälper upp från grunden.
Jag kämpar för varje dag. Den energin som jag borde lägga mer på mig själv, skänker jag godhjärtat till andra av ren omtanke, kärlek och välvilja - för jag vet hur det är att inte alltid ha någon som jag som står vid ens sida - jag vill vara DEN som finns där för vem det än är som behöver hjälp för jag vill inte att de ska behöva känna den ensamheten och tomheten jag kännt och upplevt under flera år. Jag ser det goda och onda i alla människor, jag vill förstå, hjälpa, bygga upp andra, jag är den som hittar de punkter som skadat en människa och vill se dom växa sig starka inombords - även om jag misslyckas själv med det varje dag.
Oavsett om det är sällan eller ofta, så är det FÖR ofta, vill jag bara härifrån...