Men när man kommit igång, tänker man inte så mycket på det. De senaste dagarna har vi målat massa skyltar som vi ska ställa upp på en bilbana till barnen, där det kommer vara tramptraktorer. Vi har rensat stranden på ogräs, byggt en lekhage på stranden, byggt en schackbana som vi målat och designat pjäser till, rest upp ett pysseltält, ja en hel del med saker. På bara 2 veckor har vi hunnit göra jättemycket saker. Otroligt hur tiden går kan jag säga.
Jag samarbetar också med valambassadörerna också som ska hjälpa till att höja valdeltagandet bland unga i Haparanda. Är ju också med i valprogrammet Jag Röstar som kommer sändas i svtplay och tv, där valdeltagandet i både Malmö och Haparanda är lägst i landet.
Var idag förbi valambassadörerna och hade en föreläsning om sociala medier då vi ska tillsammans grunda ett medialabb här för att också höja ungas röster i landet. Vi är ju framtiden?
Den här praktiken har känts jättegivande, och även om jag måste vakna supertidigt på morgonen och har varit superstressad, ledsen på kvällarna så känner jag ändå att den här sommaren har jag redan åstadkommit så mycket. Jag har tagit stormsteg framåt från min depression jag lidit av i flera år nu, som jag såklart ännu försöker hantera. Jag antog utmaningen, och känner av att alla mina försök jag gjort har inte varit förgäves. Det ser jag resultat på idag, vilket man alltid kallat för slutändan, ni vet?
2 veckor till praktik, sen får vi se om jag äntligen kommer också ha en fast anställning. Jag hoppas verkligen det! Det skulle vara en stor biljett framåt i mitt liv både för hälsan och ekonomin. Håll tummarna för mig!
