Hej alla! Det är så att på min instagram >> så har jag alltid på måndagar tillsammans med 3 av mina vänner ett projekt på min händelse i 24 timmar - som handlar om allt från mobbning till psykisk ohälsa m.m - och de som är med och följer storyn för själva vara med och ställa frågor och skicka in material som quotes och vloggar och dikter eller tipsa om bra inlägg man kan ta upp till det temat som kommer vara för dagen  (som dessutom NI valt ut). v.47 så handlade temat om mobbning, men vi var aldrig beredda på att det skulle komma in så himla mycket anonyma frågor om mobbning (som går att ställa på min ask >>) så vi hann aldrig svara på dessa frågor i en LIVE såsom det var menat egentligen - så då kommer svaren på frågorna i skrift här och i en video också på IGTV på min instagram. 

 

 

 

 

 

Då får man gå till chefens överordnade. Det är tyvärr svårare att få stopp på. Stoppas inte mobbningen ska man fråga sig själv om det är värt att vara kvar på en sån arbetsplats. Om alla utvägar prövats, bör man lämna sitt jobb och kräva avgångsvederlag.

 

 

I skandinaviska länder är mobbning inte lika vanligt som i övriga västvärlden. 8,6 procent säger sig vara utsatta eller har varit utsatta. I Sverige är siffran något lägre. Utmärkande för de svenska förhållandena är dock uppkomsten. När mobbning uppstår vill arbetsgivaren inte tro att någon i personalen är en mobbare. 

 

 

Mobbning är inte en konflikt. I en konflikt är man två lika starka personer som är osams. Mobbning däremot handlar om kränkande och enkelriktade handlingar

 

 

Statistiken visar att både mobbning och sjukskrivning på grund av mobbning ökar på många arbetsplatser. Neddragningar och omorganisationer då alla förväntas jobba mer, snabbare och effektivare kan ge ett arbetsklimat där mobbning blir vanligare.

 

 

 

 

För att förhindra mobbning gäller det att se tidiga tecken. Håll ögon och öron öppna för skitsnack, uteslutning, menande blickar och undanhållande av information riktat mot en viss person. Kollegor bör visa mod och bekräfta att han eller hon ser vad som pågår.

 

 

• Sedan 2010 har anmälningar om arbetssjukdomar på grund av mobbning eller kränkande särbehandling till Försäkringskassan fördubblats, från runt 600 fall om året till runt 1 200 fall om året.
• När det gäller kvinnor inom vård, skola och omsorg är ökningen 83 procent.
• Drygt hälften av anmälningarna utgörs av problem i relationen mellan anställd och chef.
• En halv miljon människor upplever mobbning på sin arbetsplats varje år – det är 10 procent av alla som arbetar.
• 100 000 upplever allvarlig mobbning på arbetsplatsen. Av dessa blir 10 000 sjukskrivna.
• 100 personer begår självmord på grund av mobbning på arbetsplatsen.

 

Mobbning är vanligast inom offentlig sektor och det har främst två orsaker, dels att ledarskapet där ofta är svagare, dels att arbetsplatserna ofta är rörigare och sämre organiserade. Eftersom mobbning är vanligast inom vård, skola och omsorg – som ofta är kvinnodominerade arbetsplatser – så drabbas flest kvinnor. Många som blir utsatta för mobbning biter ihop och kämpar på och man kan faktiskt stå ut med både tuffa konflikter och trakasserier så länge man inte är i underläge. 

Men om man känner att man har hamnat i underläge, om man är maktlös och hjälplös, om det inte spelar någon roll vad man gör – då är mobbningen farlig för hälsan. Man kan drabbas av depression och få traumasymtom precis som vid tortyr, då handlar det om ångest, mardrömmar och ständigt stresspåslag. Den som blir mobbad känner sig aldrig trygg på sin arbetsplats utan går på helspänn och väntar på nästa attack eller utskällning.

 

I första hand bör du ta kontakt med den som du upplever utsätter dig för mobbning. Du bör då tydligt tala om för personen att du vill att han eller hon ska upphöra med de handlingar som du tagit illa vid dig av. Om du inte förmår det bör du ta kontakt med din närmaste chef. Om du inte känner att du kan vända dig till chefen kan du ta kontakt med ditt skyddsombud. Tillsammans med ditt skyddsombud kan du sedan komma överens om hur ni ska gå vidare. För att anmäla mobbning och kränkande särbehandling till Arbetsmiljöverket bör du vända dig till ditt skyddsombud som kan göra anmälan. Det kan också vara en fråga för de fackförbund som finns på arbetsplatsen. Om du snabbt behöver tala med någon om hur du mår så rekommenderar vi att du vänder dig till företagshälsovården eller vårdcentralen.

 

 

Ja, det som du kan göra är att inspireras av denna film, det är många arbetsplatser som tagit inspiration av denna för att jobba fram ett eget sätt som fungerar på eran arbetsplats, och bra att du tar upp problemet!

 

 

Tydliga tecken är att detta händer någon annan eller dig; att ignorera och inte låtsas höra vad personen säger, undanhålla information, sluta hälsa och försvåra arbetet är väldigt subtila signaler och ett första steg mot att smula sönder en persons självkänsla. Nästa steg är att fler kolleger hänger på och det blir okej att öppet förolämpa, ironisera och ifrågasätta sin kollega. Eftersom mobbning sällan stoppas i tid, slutar det oftast med att den som blir mobbad tvingas lämna sin arbetsplats.

 

 

 

Om du blir mobbad är det viktigt att bygga upp livet utanför arbetsplatsen med positiva saker. Det är lätt att allt kretsar runt mobbningen, men det finns sätt att hämta kraft och må bättre.

Odla dina intressen – gör saker du tycker är roliga.
Träffa människor du tycker om.
Var fysiskt aktiv.
Lär dig avslappning genom meditation, mindfulness eller yoga.
Tillbringa tid i naturen. Den som blir mobbad känner sig aldrig trygg.

 

 

 

 

 

Skyddsombudet bör hålla sig informerad om förändringar som kan ha betydelse för sociala relationer på jobbet. Skyddsombudets roll kan vara svår sådana här situationer och en möjlighet är att samråda med sin fackliga organisation om den berörda personer tycker att det är okej.

 

 

Chefer kan definitivt vara utsatta för mobbning. Om en grupp medarbetare går ihop mot t ex en ny chef som har denne inte en chans. Sen kan chefer också vara utsatta av chefskollegor eller överordnade chefer. Chefer som utsätts är ofta extremt ensamma eftersom ingen förväntar sig att en chef ska kunna bli mobbad och måste kontakta sitt fackförbund.

 

 

Meningen med utredningen är att ta reda på vad som är fakta och komma fram till ett beslut om ett klagomål är berättigat eller ej. Utredaren måste beskriva och bedöma fallet tillräckligt väl, för att arbetsgivaren ska kunna agera på rätt sätt. Utredningen är ett verktyg för arbetsgivaren, samtidigt som den innebär att man behandlar de berörda och frågan om mobbning på ett seriöst sätt.

 

 

Som företagare kan du vända dig till företagshälsovården eller andra arbetsmiljökonsulter för att få hjälp och stöd i arbetsmiljöarbetet. Du kan också vända dig till din arbetsgivarorganisation.

Inte nödvändigtvis. Men har man varit utsatt kan det vara svårt att våga lita på nya människor. Det gör att man kan misstolka och överreagera på andras handlingar under en tid.

 

 

På arbetsplatsen måste man veta i förväg vad man ska göra när det inte är som man önskar att ha det. Och det är nödvändigt att göra sådana handlingsplaner i fredstid, och inte låta dem växa fram ur ett existerande problem. 

 

 

Om du märkar att mobbning pågår på din arbetsplats arbetsplatsen ska du tala med din närmaste chef. Om problemet inte åtgärdas kan du kontakta ditt skyddsombud. Finns det inget skyddsombud på din arbetsplats kontaktar du ditt fackförbund.

 

 

Sådana chefer är farliga att ha att göra med. Jag skulle rekommendera att man håller sig borta från chefen så mycket som möjligt och samtidigt funderar på att snarast byta jobb. Sen kan man även testa att gå ihop flera stycken och lyfta frågan via facket till högre chefer inom verksamheten. Men att göra det ensam kan faktiskt vara farligt - jag personligen skulle byta jobb tack vare mina personloga erfarenheter av sådana människor.

 

 

Make a Change arbetar hårt för att få till stora förändringar när det kommer till kränkningar på arbetsplatser. T.ex måste mobbning klassas som det brott det är och införas i brottsbalken, bättre förebyggande åtgärder måste skapas och stödfunktioner förbättras. Vuxenmobbning har blivit mer uppmärksammat i media de senaste åren. 

 

 

En av tio, dvs tio procent av alla arbetande vuxna kan man säga.

 

 

Till skillnad från mobbning bland barn är denna typ ofta inte i form av våld eller hot, utan brukar oftare ha en mer systematisk och psykologisk form. Exempelvis exkluderande från sociala sammanhang, subtila pikar eller falska rykten. 

 

 

Då är man tyvärr rätt chanslös såsom vårt system ser ut dag. Man kan försöka få en remiss till en Arbetsmedicinsk klinik för utredning. Man kan även försöka få upp frågan på en högre nivå inom facket. Oftast kan central/regionalfackliga agera mycket starkare än de lokalfackliga.

 

 

 

 

Om mobbningen leder till att någon blir utsatt för ett brott går det att polisanmäla. Det kan handla om misshandel, hatbrott eller ärekränkning, förföljelse eller olaga hot om våld etc. Kontakta polisen för råd om detta.

 

 

Det är viktigt att komma ihåg att vem som helst kan bli mobbad på jobbet. Det spelar med andra ord ingen roll om du är chef, underordnad eller kollega. Orsakerna varierar men några av de vanligaste är:

• Avundsjuka eller konkurrens
• Dåligt ledarskap
• Oklara mål och rutiner i organisationen
• Maktmissbruk och favorisering
• Stress eller motsatsen: för lite att göra
• Oro för uppsägning

 

 

Ja, och de fysiska symptomen på mobbning kan ta sig många uttryck. Bland de vanligaste märks nedstämdhet, sömnsvårigheter, inåtvändhet, irritation, ingen ork, värk och nedsatt immunförsvar.

 

 

 

 

 

När mobbningen pågår länge börjar många elevers uppfattning om den mobbade förändras och bli mera negativ. Det kan bli en vana i gruppen att man ska behandla den mobbade illa. Då möjliggör inte gruppens normer att man stöder eller ens är tillsammans med den mobbade. Eleverna kan t.o.m. föreställa sig att mobbningen är godkänd, om ingen klart och tydligt ingriper i den.

 

Den verbala mobbningens former är att använda skällsord, håna, komma med elaka insinuationer och göra den andra till åtlöje. Ord lämnar inga fysiska spår, utan deras sårande kraft riktas rakt mot den mobbades självkänsla och jaguppfattning och därmed skadas offrets förhållningssätt till sig själv och andra. Enligt forskning kan den mobbades självförtroende vara dåligt ännu i flera år efter att han eller hon blivit utsatt för mobbning och förtroendet till andra människor kan vara förlorat.

 

 

Mobbarna är medbrottslingar eller medgärningsmän sinsemellan. Exempel: Johan håller i Kalle medan Tomas slår Kalle. I denna situation är både Johan och Kalle mobbare, alltså medbrottslingar eller medgärningsmän. Straffet för medgärningsmannen är detsamma som för gärningsmannen.

 

 

Skolan ska förebygga mobbning och ansvarar för att stoppa den. Rektorn är ytterst ansvarig för att skolan arbetar aktivt mot mobbning. Varje skola ska ha en skriftlig plan för sitt arbete mot mobbning och kränkningar. I planen ska det vara tydligt vem som ansvarar för vad, och hur arbetet ska gå till.

 

 

Om du inte känner dig nöjd med hur skolan hanterar mobbningen, kan du vända dig till kommunens utbildningschef. Utbildningschefen är chef över alla skolor i kommunen. Kontakta barn- och elevombudet (BEO) om du upplever att ansvariga i kommunen inte har tagit mobbningen på tillräckligt stort allvar eller om förskolans åtgärder inte hjälper. Om mobbningen beror på etniskt ursprung, funktionshinder eller sexuell läggning kan du vända dig till diskrimineringsombudsmannen (DO).

 

 

Indirekt mobbning innebär att den mobbade och mobbaren inte möts ansikte mot ansikte; de är inte tillsammans i mobbningssituationen. Indirekt mobbning är ofta en sorts social manipulation, mobbaren försöker påverka andra elever så att de ska börja undvika den mobbade och förhålla sig negativt till honom eller henne. Manipuleringen kan också ske genom att sprida lögner om den mobbade och på det sättet förstöra relationerna mellan honom eller henne och de övriga eleverna. Den som blir offer för indirekt mobbning märker så småningom att han eller hon är den enda som är utan sällskap. I värsta fall vänder hela klassen honom eller henne ryggen.

 

 

En medhjälpare hjälper till med råd, agerande eller uppmaningar. Exempel: Kristian vaktar vid dörren för att se om läraren kommer till klassen, medan Johan och Tomas under tiden slår och knuffar Kalle. Medhjälparens straff är lite lindrigare än gärningsmannens.

 

 

Eleverna kan skämmas över det som händer den mobbade. De känner sig skamsna och illa berörda, vilket kan öka oviljan att ingripa i mobbningen. Detta utvecklas så småningom till likgiltighet och man slutar tänka på den mobbades situation. På det sättet blir det också lättare för en själv att leva med situationen. Då man inte längre tänker så mycket på mobbningen blir den vardaglig och man fäster inte längre så stor vikt vid den. Mobbningen har blivit en del av klassens och hela skolans vardag och en enskild elev har varken motiv, metoder eller mod att ingripa i den.

 

 

Utredningsdiskussionerna är inte alltid en tillräcklig åtgärd. I vissafall, till exempel då fysiskt våld förekommer, är det skäl att ta till straffrättsliga åtgärder. Innan man vidtar sådana åtgärder bör man ändå försäkra sig om att fallet uppfyller de brottskännetecken som lagen kräver. Dessutom behövs bevis och vittnen som kan bestyrka mobbningen. För att fallet ska gå vidare till rättslig behandling behövs en brottsanmälan, förundersökning och åtalsprövning.

 

 

Att sprida lögner och kränkande information om andra kan vara straffbart, om handlingarna uppfyller strafflagens kriterier för ärekränkning. Man kan dömas för ärekränkning om man framfört en osann uppgift eller antydan om någon med avsikt att orsaka skada eller lidande för den kränkta. Även situationer där man utsätter någon för missaktning räknas som ärekränkning. Detta är ett brott som i de allvarligaste fallen kan leda till upp till sex månaders fängelsestraff och i de lindrigare fallen till 6–30 dagsböter.

 

 

Denna film har väldigt ofta använts och är representerad också att den är fungerande!

 

 

 

Mobbning kan vara ett olaga hot. Ett olaga hot kan vara en muntlig hotelse, det kan vara ett brev, ett sms eller e-postmeddelande, eller ett fysiskt hot till exempel med vapen. Hotet riktar sig mot personens fysiska eller psykiska integritet. Straffskalan för olaga hot varierar från böter till två års fängelse. Ett olaga hot är ett målsägandebrott, vilket betyder att det är offret som besluter om han eller hon vill göra en brottsanmälan.

 

 

Fysisk mobbning är t.ex. att knuffas, slå eller sparka. Ytterligheten av fysisk mobbning är rått våld och misshandel – dessa former är ändå rätt sällsynta även om de ofta syns i medierna. I mobbningsfall med inslag av fysiskt våld finns det skäl att överväga om man borde brottsanmäla fallet. 

 

 

Tack själv! Var lugn och bestämd när du diskuterar temat med ditt barn. Barn som deltar i mobbning är inte nödvändigtvis speciellt aggressiva, utan vanliga barn och unga som kommer från vanliga hem och familjer. Gör klart att du inte godkänner mobbning. Försök väcka empati för den mobbade. Berätta hur illa det känns för den mobbadeoch hur rädd han eller hon är. Betona att det inte finns någonting som berättigar till mobbning. Berätta att du vill stöda ditt barn att sluta mobba. Fundera tillsammans på olika sätt som kan hjälpa oss att kontrollera vår ilska och klara av våra besvikelser. Ni kan också fundera på om ditt barn kan göra något för den mobbade. Kunde det t.ex. vara att hälsa vänligt eller le uppmuntrande mot honom eller henne, eller åtminstone att inte delta i mobbningen på något sätt?

 

Om du inte är nöjd med det som lärarna, rektorn och den som driver skolan gör för att förbättra situationen kan du göra en anmälan till BEO. Det enklaste är att skriva och berätta vad som hänt. Sedan frågar dom förskolan eller skolan vad de har gjort för att förhindra kränkningarna. Vad som händer sedan beror på situationen och vad som har gjorts för att stoppa fortsatta kränkningar.

 

 

Planerna ska beskriva vad personalen ska göra om det händer något akut, men också beskriva det förebyggande arbetet och hur arbetet ska följas upp. Planerna ska också beskriva vem som ska göra vad. Eleverna ska vara med i arbetet med att göra planen, följa upp den och utvärdera den. Att du som elev är med i arbetet är en förutsättning för att planerna verkligen ska fungera. Det är viktigt att personalen även engagerar dina föräldrar eller andra vårdnadshavare i arbetet, den här planen MÅSTE göras varje år av alla skolor.

 

 

Skollagen kräver att den som driver skolan utreder mobbning och kränkningar som sker på skolan eller har anknytning till skolan. En lärare som ser en kränkning måste anmäla det till rektorn. Det spelar ingen roll om det skett i korridoren, på skolgården eller på internet.

 

 

Om du vill att skolan ska ändra ett beslut som redan har fattats kan du överklaga beslutet till Skolväsendets överklagandenämnd. Tänk på att du bara kan överklaga vissa sorters beslut, till exempel beslut om åtgärdsprogram, beslut om placering i särskild undervisningsgrupp och beslut om mottagande i särskola, gymnasieskola eller till sfi (svenska för invandrare).

 

 

Det finns ingen absolut rätt för dig att kräva att mobbaren ska byta skola. Men det finns en möjlighet för skolan att som en sista åtgärd flytta en elev, med hänsyn till övriga elevers trygghet. 

 

 

År 2017 fick Barn- och elevombudet och Skolinspektionen in 1970 anmälningar om kränkande behandling, där anmälaren ansett att skolan inte gjort tillräckligt för att stoppa kränkningarna. 

 

 

En av lärarens funktioner är att observera grupprelationer i skolan. För att bli medveten om dem måsta man vara uppmärksam, se sig omkring, lyssna och fråga. Vissa situationer är mer kritiska, till exempel gruppindelningar.

Finns det elever som inte hittar sin plats någonstans?

Under lunchen, är det någon som alltid äter ensam?

Vad händer före och efter lektioner?

Någon som blir utsatt för mobbing kommer ofta försent till lektionerna för att slippa en konfrontation t.ex

 

 

• Förskoleverksamhet
• Skolbarnsomsorg
• Förskoleklass
• Grundskola
• Särskola
• Sameskola
• Specialskola
• Gymnasieskola  
• Kommunal vuxenutbildning (Komvux)
• Vuxenutbildning för utvecklingsstörda (Särvux)
• Svenska för invandrare (Sfi)

 

Alla skolor ska ta fram en en plan mot kränkande behandling, för att förebygga och förhindra kränkningar. Planen ska uppdateras varje år. Det ska finnas en plan för varje verksamhet och den ska anpassas till läget som råder där.

 

 

Om skolan inte gör det kan den som äger skolan i yttersta fall bli skyldig att betala skadestånd. Skadeståndet ska vara en kompensation till dig som utsatts, men ska också göra så att skolorna arbetar mer aktivt förebyggande mot kränkande behandling. Det är BEO och Diskrimineringsombudsmannen (DO) som driver skadeståndsärendena. När det är DO som driver ärendet kallas skadeståndet för diskrimineringsersättning.  

 

 

Enligt skollagens 6 kapitel måste skolorna utreda och vidta åtgärder så snart ett barn eller en elev upplever sig kränkt. All skolpersonal är sedan den 1 juli 2011 skyldig att anmäla uppgift om kränkande behandling till rektorn/förskolechefen, som i sin tur är skyldig att anmäla till huvudmannen. Gör inte skolan det kan man anmäla det till BEO eller Skolinspektionen, som då utreder skolans agerande. Lever inte skolan upp till lagens krav kan BEO kräva skadestånd från skolans huvudman, det vill säga den som äger skolan. 

 

 

Enligt svensk lag finns det ingen skyldighet för skolan att göra en polisanmälan. Däremot kan skolan inom ramen för sina egna ordningsregler bestämma att en polisanmälan ska göras vid till exempel misshandel.

 

 

Nej, man måste inte vara vän med alla, men du måste respektera alla för dem de är. Men skolan har ett ansvar att se till att ingen känner sig utanför. Om någon ändå känner sig utanför kan man på skolan arbeta med att ändra klassindelningen, ändra på schemat och prata om hur man är en bra kompis.

 

Skollagens 6 kapitel gäller även för förskolan och hos dagbarnvårdare. Men med små barn är det svårt att säkerställa om det handlar om kränkande behandling. Det behöver till exempel inte vara mobbning om ett litet barn biter andra barn, även om det sker vid upprepade tillfällen. Det kan istället handla om bristande tillsyn från förskolan eller dagbarnvårdaren. Huvudmannen, alltså den som ansvarar för skolan, har dock en skyldighet att vid kännedom om att barn känner sig utsatt för kränkande behandling vidta en utredning.

 

 

Skolans skyldighet att agera inträder först när någon i personalen får veta att en elev anser sig utsatt för kränkande behandling. Men skolan ska ändå arbeta förebyggande och se till att det finns tillräckliga kunskaper om elevers nätvanor. För att få elever att berätta om kränkningar på nätet behöver personalen arbeta med att skapa tillitsfulla relationer med eleverna.

 

Alla former av mobbning som har koppling till skolan måste utredas av dem som har ansvar för skolan, till exempel rektorn eller rektorns chef. Det gäller även om det som har hänt inte inträffade på skolans område eller under skoltid. Det är alltid skolans uppgift att se till att kränkningarna slutar.

 

Om någon som arbetar på skolan får reda på att en elev känner sig kränkt, måste de göra en anmälan till rektorn. Rektorn är skyldig att anmäla det vidare till huvudmannen, som då måste göra en utredning. Det spelar ingen roll om det hänt i korridoren, på skolgården eller på internet. Om utredningen visar att det handlar om en kränkning, ska skolan ta itu med situationen för att stoppa kränkningar i framtiden.

 

Värdegrunden omfattar

• människolivets okränkbarhet
• individens frihet och integritet
• alla människors lika värde
• jämställdhet mellan könen
• solidaritet mellan människor

Det är dessa värden som ska förmedlas och gestaltas. All personal ska också främja aktning för människans egenvärde och vår gemensamma miljö.

 

Grunden till diskriminering och trakasserier hänger ihop med föreställningar om vad som är normalt och vad som är avvikande i skolan och i samhället i stort. Det främjande arbetet och det breda värdegrundsarbetet är viktigt för att påverka de normer som råder i verksamheten, i skolålder ör vi också väldigt sköra för all påverkan då vi också fortfarande letar oss själva.

 

Datainspektionen är en myndighet som utövar tillsyn och ger råd om hur personuppgifter ska hanteras. Kränkt.se är Datainspektionens webbtjänst där det finns information om vad man kan göra om man har blivit kränkt på nätet. Här kan man också anmäla kränkningar.

 

Att jobba med frågan i skolans likabehandlingsarbete och kartläggningen av den egna verksamheten. Det är viktigt att jobba just med det förebyggande arbetet eftersom det är i det arbetet som skolorna oftare har brister. Skolorna är ofta bättre på att hantera kränkningar när de redan har uppstått.

 

 

Att titta på eller vissla till en person, på ett sätt som hen tycker är obehagligt.

Att kommentera en persons kropp, på ett sätt som hen tycker är obehagligt.

Att ta på en person, på ett sätt som hen tycker är obehagligt.

Att kalla en person för något som har med sex att göra, och som hen inte tycker känns bra.

Att ge en person sexuella förslag, som hen inte vill ha.

Att sprida rykten om en person, som handlar om sex eller kropp.

Att skicka meddelanden, bilder eller filmer som har med sex att göra, och som personen inte vill ha.

Att sprida bilder på en person, som inte vill det.

 

 

Om det är på kvällen och det är bråttom för dig att prata med någon ska du ringa 112 och berätta vad som har hänt. Då kopplas du till någon av de 18 SOS-centraler som finns i Sverige. Personen som svarar kommer att se till att du slussas vidare till någon som kan hjälpa dig.

 

 

Unga Direkt på webben har utvecklats för att inspirera dig som arbetar med barn och unga – direkt eller indirekt – att lyssna på vad de själva tycker i olika frågor. Vi vill förmedla ett arbetssätt med verktyg som sträcker sig bortom intervjuer eller enbart samtal. Gå här för mer https://www.barnombudsmannen.se/unga-direkt/ 

 

 

Faktiskt så har jag det, filmen tillsammans med lärarhandledning är tänkt som ett utbildningsmaterial för skolan och som en tankeväckare. Många är vi som dagligen på olika sätt möter eller bemöter problematiken med nät-mobbning, här är den: 

 

 

 

Ja, i en nylig studie (SVT) undersökte man sambandet mellan mobbning och självrapporterade självmordstankar hos nästan 300.000 barn och ungdomar, från 34 oberoende studier, och såg att de som hade blivit utsatta för mobbning löpte 2,23 gånger så hög risk för självmordstankar.

 

Det här blir lite som fortsättning på förra svaret, men enligt studien så kom det till att när det gällde självmordsförsök var siffran till och med något högre. När man undersökte sambandet mellan mobbning och självrapporterade självmordsförsök hos cirka 70.000 unga, från nio oberoende studier, fann man att de som blivit mobbade löpte 2,55 gånger så hög risk för självmordsförsök.  

Enligt en ny studie från förra året; Varje dag mobbas 60 000 barn och ungdomar i Sverige i skolan. Det betyder att 1-2 barn per klass blir mobbade dagligen. Dessa barn mår dåligt och vågar kanske inte gå till skolan. 

Det förekommer att kränkta och utfrysta i sin ensamhet eller hemma söker hämnd i sin omgivning de befinner sig i då de ej är hemma dvs i den omgivningen de vantrivs i. De kan bli provocerande, försöker ställa till bråk, blir medvetet klassens ”lustigkurre”, blir kriminella eller tar till våld för att hävda sig. Våldshandlingar i skolor i USA, Finland, Tyskland och Sverige samtliga har utförts av pojkar i den situationen.

 

Skolan är en vanlig plats att utsättas för brott och mobbade elever utsätts oftare än andra. Nästan hälften av eleverna i årskurs nio utsätts för brott, men lika många är också delaktiga i brott. Det visar Skolundersökningen om brott 2015, som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerar.

 

 

Källan är från SVT.  Barn och unga som utsätts för mobbning drabbas två gånger oftare av självmordstankar än andra barn, vilket i många fall också leder till självmordsförsök och ibland fullbordare självmord. Omkring 45 barn beräknas ta sitt liv varje år som en direkt följd av att de mobbas.

Den förnedring och kränkning som mobbningsoffer blir föremål för innebär också, att de jämför sig själva med andra och ständigt reflekterar över ”vad är det för fel på mig”. Om man blir utsatt över lång tid i olika situationer och sammanhang är det svårt för barnen att värja sig från känslan att det är något fel på dem som individer. Känslan av att känna sig oduglig, värdelös, dum, hjälplös och utstött producerar skamrelaterade känslor och skamkänslor, vilka är förödande för möjligheterna att utveckla en trygg och positiv självuppfattning.

 

Det tycks vara så att barn och ungdomar inte känner sig trygga i att berätta om sina erfarenheter till vuxna i skolan. En möjlig förklaring är att eleverna inte litar på att de får hjälp, vilket faktiskt framkommer i flera studier (Olweus 1994). En annan möjlig förklaring är att eleverna är rädda för repressalier från mobbarna. Om eleven berättar om övergreppen så kan hon eller han bli än värre utsatt. När det gäller att söka stöd hos föräldrarna söker flickor hjälp i betydligt högre utsträckning än pojkar. Det är ganska ovanligt att pojkar berättar att de blivit utsatta för mobbning, framförallt när de börjar i högstadiet (Borg 1998). 

 

Det finns ingen enkel förklaring till de psykosomatiska och sociala svårigheter som mobbade barn och ungdomar erfar. Men skamkänslorna tycks ha en fruktansvärt destruktiv inverkan på individens självkänsla vilket påverkar hennes fortsatta livskarriär mycket negativt, skam är npgot också man inte kan se hos en människa om den upplever det eller ej då det är lätt att dölja. Teorier om skam har, menar jag, en stark förklaringskraft när det gäller att belysa de svårigheter som de utsatta erfar av mobbningen. De bidrar även till att ge en djupare förståelse för den utsattes psykosomatiska svårigheter, känslor, och handlingsstrategier.

 

Nej. Anledningen till att individen är beredd att acceptera de negativa konsekvenserna som skolket medför handlar självfallet om rädslan för att återigen bli fysiskt attackerat eller socialt utstött och framförallt att andra ser att hon blir förnedrad. När andra ser eller genom rykten hör att hon blivit utstött förminskas hennes sociala kapital och hon blir inte attraktiv som kamrat eller någon att umgås med. Den utsattes möjligheter på ”kamratmarknaden” minskar drastiskt. Själv vill hen heller inte ta kontakt med andra därför att hon vet att andra vet. Hon vet att andra vet att hon blivit tillskriven negativa egenskaper såsom oduglig, icke önskvärd, löjlig, ful, inte omtyckt och bortstött. På så sätt blir skamkänslorna ett tydligt hot mot de sociala banden till andra människor och hon drar sig undan. 

 

 

En mobbningssituation kränker en persons hela sociala varande, den kränker värdigheten och triggar igång skuld och skam. Vi kan se från annan forskning kring missbruk och psykisk ohälsa, att andelen som blivit mobbade eller själva mobbat under skoltiden är överrepresenterad i de grupperna jämfört med normalbefolkningen. När man pratar om trauman och vad som triggar igång självmordsförsök så är en av de framträdande riskfaktorerna just mobbningsproblematik.

 

 

Den rektor som på sin skola – via sin personal – prioriterar någon annan uppgift före kampen mot våld, mobbning, kränkning och trakasserier och för vänskap och omsorg – är enligt min bergfasta uppfattning, inte bara på fel plats här livet. Han eller hon är också en riskfaktor när det gäller våra elevers fysiska och psykiska hälsa – trygghet och säkerhet – och bör snarast av huvudmannen fråntas sin skolledartjänst.

 

 

Det är inte alltid för alla familjer att bara flytta. Mobbning är inget problem som kan lösas genom att förhandla mellan mobbare och mobbad. Straff, isolering, skolbyte eller konsekvenser snarast förvärrar situationen. Lösningen är istället att en vuxen träder in och skapar en trygg och kärleksfull relation med mobbaren – och en annan vuxen med den mobbade. Tillsammans med en kärleksfull vuxen återfår barnet eller ungdomen den beroendeposition som behövs för utvecklingen till att bli en mogen vuxen. När den mobbades hjärta öppnas genom vuxenstöd försvinner behovet att mobba. För den mobbade innebär vuxenstödet att även om mobbningen skulle fortsätta så blir den mindre skadlig för självkänslan och sårbarheten.

 

 

Ja, det kan det göra!

 

 

 

Mobbning på nätet är precis lika allvarlig som annan mobbning. En liten “positiv” sak med nätmobbningen är dock att den är enklare att upptäcka mobbningen. När någon säger något kränkande i skolkorridoren eller i skejthallen är det svårt att bevisa – ord står mot ord – men på nätet dokumenteras allt och du kan faktiskt visa upp vad du har blivit utsatt för.

 

 

2012 var det 6,9 procent av de svarande eleverna i årskurs 4-6 som uppgav att de någon gång utsatts för mobbinng, alltså upprepade eller systematiska kränkande behandlingar av olika slag. 

2016 svarade 9,5 procent av eleverna i samma årskurser att de drabbats. Det betyder att andelen utsatta har ökat med 27 procent under de fem åren.

Skolverket har i sina återkommande attitydundersökningar givit utrymme för problemet med lärare som mobbar elever. De bygger på elevernas egna upplevelser av att ha blivit mobbade. Resultatet från den attitydmätning som publicerats 2004 visar att 5 procent av eleverna i grundskolan känner sig mobbade eller trakasserade av lärare. Det betyder att cirka 50 000 elever är drabbade. Antalet varierar något mellan mätningarna. Jämför vi med 1997 var antalet 4 procent och år 2000 var det 6 procent. I samtliga undersökningar är det en större andel elever som känner sig mobbade av sina lärare än av sina kamrater. Resultaten visar att lärares negativa bemötande upplevs som minst lika stort som kamraternas förtryck.

 

 

Skolledare har ett arbetsgivaransvar att stoppa lärares mobbning eftersom de är skyldiga att tillse att elever inte kränks. Skolan måste garantera skydd mot kränkning annars kan staten inte kräva att skolplikten följs. Om man måste gå i skolan måste också skolan vara ett bra ställe att vara på. Kollegor har skyldighet att ingripa eftersom de delar det professionella ansvaret för alla elever och för att läraryrket utförs på ett etiskt försvarbart sätt. Detta kollegiala ansvar är ett nytt inslag i lärarprofessionen och innebär att den tidigare synen på lärares arbete som en individuell angelägenhet har förändrats.

 

 

Förskolan ska förebygga mobbning och ansvarar för att stoppa den. Förskolechefen är ytterst ansvarig för att förskolan arbetar aktivt mot mobbning. Varje förskola ska ha en skriftlig plan för sitt arbete mot mobbning och kränkningar. I planen ska det vara tydligt  vem som ansvarar för vad, och hur arbetet ska gå till.

Ja, de som blir drabbade av mobbning och kränkningar kring utseende ich kroppsvikt kan till slut utveckla en ätstörning då detta är också ett psykologiskt tecken för skam och att man jämför sig själv med andra för att man inte anses vara bra som man är då man blir jämt och ständigt nedtryckt FÖR den man är.

 

 

Jag skulle råda dig att gå till väga med det genom att prata med din lärare i förstahand men också andra i skolpersonalen som kan ta upp ärendet, du kan också gå via elevrådet, ungdomsrådet om ni har ett sånt i eran kommun /lokala området eller helt enkelt ta kontakt med  barn och elevombudet på kommunen för att framföra din önskan med en motivering på varför du tycker detta behövs (även om de är självklart).