Jag skriver det här att jag är så jävla less. Vissa dagar är som att de flyter förbi. Och ibland är det bara som att vissa saker som sårar en, som man vill ska sluta bara fortsätter så börjar man bli immun, och när man blir immun är så man slutar bry sig. Slutar jag bry mig, så har oftast den personen sårat mig så mycket att jag inte bryr mig mer om att ha den personen involverad i mitt liv. Det är så jag funkar, fast nuflrtiden är jag mycket bättre på att också vidhålla de orden för förut var jag för snäll, och vågade inte riktgt bli lämnad ensam och trodde att jag alltid kommer att vara ensam om jag inte stod på mig för att människor skulle anse att jag ar ''fel principer'' vilket jag också alltid blivit tillsagd att jag har även om det inte alls varit någonsin någit fel med dom. 

Jag igår på Facebook ett inlägg jag gjort för två år sedan, där jag skrev tydligt ''jag lnskar du visste vad dina lögner gör mot mig'' och jag skrev det som en påminnelse till mig själv. Som en tickande klocka som jag hoppades skulle ha ändrats ett år sedan och jag har haft tålamod och jag har hoppats, och jag visar alla tecken till hur det är slut på mitt tålamod och att du faktiskt verkligen har sårat mig med det du har gjort, skyldig eller inte, fel eller rätt; jag skulle aldrig såra min partner om det är så att det sårar SÅ MYCKET.

Jag hatar att bli immun mot vissa människor och den smärtan dom sprider till mig. Jag är inte heller den som går runt och hålelr tyst, jag säger faktiskt hur jag känner och vad jag tycker, och är det något som sårar mig så tycker jag att man ska ha respekt nog att inte sen göra det om man nu verkligen respekterar mig (det räcker inte att visa det med ord, man måste visa det också). När det till och med sårar mig så mycket att det drar ned min tillit för dig och de ord som kommer ur din mun bara för att du skulle tro att jag föll för de nya lögnerna.

Jag har varit tillsammans med en psykopat som låste in mig i toalatten i dygn, våldtog, ströp, misshandla och hade koll på exakt allt jag gjorde och ljög om exakt allt hela tiden. Han var gullig i början, en sån man ville ha, och sen visar de alltid sina rätta jagen, de jagen som till slut bara sårar. Jag vet inte varför jag var tillsammans med en sån som J, antagligen för att jag var för ung och oerfaren. Hans lögner gick så långt att han var otrogen hela tiden, och jag visste om det, och den dagen jag fick nog och stack - var en turdag för mig. Jag fick veta två veckor efteråt av en gemensam bekant/kompis att tjejen han var otrogen med just den kvällen jag lämna han (och var också för att jag fick nog och insåg att nä, jag skiter i de här så kan han bygga på sin lista då) så hade han fått HIV. Jag är skadeglad än idag, för ''stackaren''.

C, som var en person jag avr tillsammans med också visste om otroligt mycket av de sakerna jag gått igenom, bland annat hur folk har betett sig som skit mot mig och om allt de ljugit om skulle gynna dom själva. Inte nog med att C ljög om otrohet i förhållandet men också såväl om sin läggning och våldtäkt (för att dölja det), i det förhållandet kom jag fram till att jag är bisexuell och kommer inte kunna lita på att någon är exakt vad de säger att de är, pågrund av den här personen som visste vad jag gått igenom och ändå beter sig så. Jag är glad att det tog slut och att jag idag slipper lögnerna och falskheterna.

Som att jag inte lärt mig något från bara dessa två förhållandena, så mycket manipulation och lögner jag fått genomgå. Människor verkar alltid ljuga - men med lögner förkorar man mig sakta men säkert om jag har svårt att släppa taget om dig, men jag kommer göra det eftersom du försöker ljuga om det som inte existerar; saker som ''inte hänt'' som du råkarsjälv säga och ge alla tecken på har hänt, för när jag inte litar på dig, lever jag för att testa din tillit. Jag har inte lust att testa mer eller bry mig. Jag går snart min egen väg, för du började förlora mig ett år sedan genom att ta bort möjligheten till att bygga på tilliten du egentligen förtjänar kring så mycket annat. Det verkar som att du gjort ett indirekt val medan du ber mig att välja. Jag känner mig som en en del av dig. En reservdel.