Av allt som kan hända i ens vardag så är jag bara så otroligt less på att det som är återkommande för mig är skit som händer om och om igen. Det pågår alltid mycket drama och bråk i mitt liv som jag bara vill låsa bort mig från, jag hata skitsnack (dvs sprida lögner om en person bakom ens rygg för att hen ska se dålig ut) och att ens behöva vara involverad i bråk där jag inte blir personligt attackerad osv kan jag anse vara onödigt, men jag kan verkligen också flippa ut för att jag har haft stora besvär med undertryckt ilska som jag nu i vuxna livet inte riktigt mer kan hålla in och därför jag försöker omringa mig med positivitet, aktiviteter, evenemang och olika projket som jag verkligen älskar och kan stå för och dessutom även brinna för; men varje dag har sedan en tid tillbaka känt som en dvala åt helvete.
 
Jag har nu under flera veckors tid genomgått hela tiden mass abråk skrik och elände runtomkring mig. Jag har fått så nog av dagens händelser att jag kommer inte vara tyst något mer kirng någonting om det som hädanefter kommer hända och det kommer inte finnas någon helst garanti på att jag håller tyst i min självbiografi jag skriver varje dag också om jag får nog tillräckligt. Jag har ännu inte lugnat ned mig och är otroligt arg.
 
Allt vad jag egentligen behöver just nu är en räddning, jag vill inte sitta i den här lägenheten, jag vill ha det mörkt så att jag istället hade kunnat gå ut med hunden på en så lång promenad att det skulle kännas som en evighet; eller att bråk och drama och dylika saker pågår från förmiddag ändå inpå till mitt i natten, jag vill inte heller vara den som golar och sitter där och säger ut allt - men var och när ska det ta slut? Hur ska jag sätta ned foten när ingen lyssnar på det jag verkligen säger åt dom att lägga av med innan jag blir less och flippar så allt smäller? När ska DU ta mina ord på allvar när jag säger att jag mår piss när du behandlar mig som att du hör vad jag säger men lyssnar inte på vad jag säger egentligen? 
 
Vad är psykisk misshandel?
Psykisk misshandel är återkommande dåligt bemötande i syfte att dominera, kontrollera, kränka, förödmjuka den man utsätter. Psykisk misshandel är skadligt för den utsattas psykiska och fysiska hälsa och skadar självkänslan allvarligt och på lång sikt.

Psykisk misshandel är en form av psykisk och känslomässig tortyr. Vissa av teknikerna känns igen från tortyrfängelser runt om i världen, t.ex att växla mellan värme och våld, hot att skada den utsattes närmaste, flera timmars förhör med absurda anklagelser, presentera lögner för att manipulera fram vissa svar och ”erkännanden”, vredesutbrott, nedsättande tillmälen. Det är en form av hjärntvätt och har aldrig någonting med kärlek att göra.

Psykisk misshandel är det första steget till fysisk misshandel. Nästa steg kan bli att slå på föremål eller att de verbala angreppen börjar förekomma inför andra människor innan misshandlaren slutligen attackerar sin partner fysiskt. Den psykiska misshandeln fortgår sedan parallellt med den fysiska misshandeln. Det finns också misshandlare som enbart misshandlar psykiskt.

Psykisk misshandel skadar den utsattes självkänsla och självtillit allvarligt. På sikt kommer den utsatta att tvivla på sitt omdöme och till och med sitt människovärde. Att förlora sitt jag är att bli bestulen på det viktigaste en människa har.

Psykisk misshandel skadar din hälsa allvarligt. Att leva under den stress det innebär att ha en vardag fylld med kränkningar och otrygghet orsakar en hälsofarlig stress. Det kan ge fysiska symtom som högt blodtryck, magsår, huvudvärk, muskelvärk, mag-tarmproblem. Det kan också orsaka psykisk ohälsa som depression, panikångest, sömnrubbingar, ätstörningar och självmordstankar.

Det starka band som ibland skapas mellan parterna i ett misshandelsförhållande är ingen kärlek utan en bindning som beror på känslomässigt beroende. Den utsatta blir alltmer beroende med tiden då hennes självkänsla minskar. Misshandeln trappas nästan alltid upp. Misshandlaren förändrar sällan sitt beteende då han väl börjat misshandla.

 

Jag skulle inte säga annat än att jag genomgått och genomgår psykisk misshandel till en aningen utsträckning, och varför jag känner igen dessa symptom hos bland annat vissa vänner jag haft är pga vissa av mina partners. Kommer lyfta ämnet mer i kommande inlägg någon dag om mer vad det verkligen är osv, då jag blivit utsatt för det väldiogt mycket och nu är det nog mycket då det har påverkat mig så negativt, och att bli läkt från det tar sån himla lång tid, och för vissa tar det för lång tid känns det som - jag vet att jag inte ens är läkt än från de gångerna från förr, jag vet att jag inte kommer bli läkt på ett bra tag. 
 
Tar dessa typer av bilder alltid när jag är ute och går..
för att det kan nämligen pigga upp genom att bara bläddra igenom dom här bilderna sen.
 
Tar alltid med mig hunden när jag far på promenaden när jag behöver andas eller lufta hjärnan, vissa dagar är för jobbiga och det är dessa dagr jag inte tycker om kyla värst mycket...
 
Lars Gustafsson

Verkligen tråkigt att höra att du ska behöva utstå denna psykiska misshandel. Hoppas du ser något ljus i mörkret. Som du säger hunden och dina vackra bilder lyser upp

Svar: Det är det jag försöker varje dag och det kan nog kanske bli bättre till slut!
Heidi Scythe

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress