Jag måste ju bara berätta lite om min katt *Lillithy, men det är för att jag har haft henne snart i 9 år och hon börjar få lite ålder på nacken, det är min första gumma och kommer ju såklart alltid att vara det! Jag måste ju bara berätta om henne lite mer här på bloggen, dels för att alla som kommer och hälsar på blir verkligen förälskade i den här katten och eftersom hon älskar att mysa så stannar hon mer än gärna i famnen och myser, speciellt om man ger henne en godis för hon är lite av en tjockis! Men sen det som folk inte räknar med att hon faktiskt dreglar, vilket slutar med att antingen är det dregelparty eller så får Lillithy gå ned från famnen!

 

Lillithy var faktiskt inte alls den sociala katten när hon först kom till mig faktiskt, hon var skygg och verkade inte tycka om någon även om hon var nyfiken som de flesta djur ändå är, och morrade till alla och tyckte om att klösa och tugga på allt för att protestera etc. När hon kom till mig var hon redan nästan ett halvår gammal, det var min mormor som tog med sig henne till mig då hon skulle komma och hälsa på oss och hon hade med sig Lillithy, jag blev ju kär i henne direkt och började försöka få henne van med oss och att hon skulle trivas, men jag var inte heller van med katter så det här var extremt svårt för mig och en utmaning, men jag ville ändå göra det för henne. Det slutade kanske delvis att hon är lite aningen dresserad, men hon verkar inte verka ha problem med det precis - hon är en katt så hon gör ju lite vad hon vill ändå. 

 

Jag var medveten om att när jag tog Lillithy så hade hon inte kommit från ett bra ställe, där Lillithy kom från hade hon och flera andra djur lidit av djurmisshandel varav även Lillithys balans är dålig för att det fattas en bit av toppen på hennes svans, vilket blev avklippt ''för skojs'' av dessa äckliga människor när hon var kattunge. Personen har än idag katter och det verkar som att lagen inte är alltid på djurens sida, då hon ännu får ha kvar dom trots alla dessa år av anmälningar och bevis av flera andra som har katter från henne. Jag tycker det är fruktansvärt. Jag är glad att jag kunde ge ett hem till Lillithy, och glad att hon trivs hos mig och tycker om mig så mycket som hon gör, att hon lyckats bli den glada katten som är social, pratar med en (jamar till svar), dreglar på en i famnen och är alltid redo för antingen godis eller mys. Och så lydig hon är så är det många som kallar henne för att vara lite av en hund, det är min bulldozer det, jag ångrar inte en en enda dag från då jag beslutade mig för att ta Lillithy, och jag kan gott säga att så underbar katt som den här tjejen är så förtjänar hon precis som alla andra djur kärlek <3