Kvinna, 23 år
 
Trodde aldrig att jag skulle vara en av alla andra, tänkte mig våldtäkt på ett helt annat sätt än va de faktiskt är.. Trodde att de var då man gick i en mörk skog och en gammal man hoppade ut ur en buske och de hände på sidan av stigen. Men så var inte fallet för mig de va inte en gammal gubbe utan de va en som var några år äldre än mig, och de hände inte i en buske utan de hände i en lägenhet och de va ingen man som som jag aldrig hade träffat utan detta var en vän som jag känt i flera år och som jag såg mig ha en bra vänskap till.. De är tungt att skriva för att skriva gör att man blir påmind av de som hänt och nu är de några år sen allt hände men vissa stunder känns de som de var igår medan andra känns som de aldrig hänt.. Jag kommer kalla personen för kompis så slipper namn bli nämnda. Nu kommer de... Jag och min "kompis" hade inte hörts på något år jag hade mig och han sitt liv, men en dag så fick jag för mig att skriva åt kompisen och hade en normal konversation blev att vi träffades dagen efter istället för att hänga. Dagen kom och jag minns de så väl jag tog mig dit och träffade upp kompisen och han hade en vän med sig. Vi umgicks och sen skulle kompisens vän fara så de vart bara vi två, vi satt i hans säng och såg på tv. Han var en person som behövde närhet och de hade inte varit problem innan, men jag visste att han hade en annan och jag är ingen som förstör ett förhållande, för jag va själv intresserad av någon.
 
Han bad om en kram och de fick han, sen bad han om en till och sen så börja han kyssa mig och jag stoppade honom och sa tänkt på din flickvän, och han brydde sig inte. Minns inte så mycket av själva akten men jag sa ifrån flera gånger, bad han sluta, klöste honom och han körde på som om jag inte gjorde motstånd. Drog ut hans penis vid ett tillfälle minns jag men han bara körde på, jag är rätt liten och inte så stark så han fick ju som han ville... Han kom på mina kläder på nedre delen av magen och då ställe han sig upp och jag med... Jag kände att gråten blev värre och frågade va fan han höll på med. Jag drog på mig mina byxor och sprang gråtandes därifrån och tog mig påväg hem. Jag stannade och smsade honom och skrev att jag skulle anmäla och att de är våldtäkt om jag säger sluta och nej. Hans svar var i de stora hela "jag kommer ändå inte finnas kvar i livet så gör va du vill.." Jag åkte hem och kunde inte få i mig mat alls så jag bytte kläder och sen duschade skubbade på för att man känner sig så jävla äcklig och smutsig så jag skrubbade ett tag... Sen efter många om och men så ringde jag min bästa vän och berättade allt och hen fick mig att berätta för min familj och min familj tog mig till akuten och sen börjades en utredning och polisen kom och anmälning gjordes och allt startades...
 
De vart många förhör. Till och med polisen och min advokat säger åt mig att detta kommer inte bli något, de fick mig att tappa hoppet rejält. Men tillslut många månader senare så vart de rättegång och sitta och berätta allt igen och se på min kompis efter allt som hänt var förjävligt och att berätta allt igen efter 30e gången och de tog så lång tid emellan så alla detaljer som man inte tänker på frågar dom om.. Bland de värsta va inte att se honom utan de va att hans advokat försökte smutskasta mig att de va typ mitt fel att jag blev våldtagen han frågade om de kanske va mina kläders fel, kanske att min kompis kanske missförstod att han inte hörde att jag inte ville eller att jag kanske va med på de och fick skuldkänslor och att jag försöker sätta dit honom? Jag fattar att han försöker rädda sin klient och jag fattar att de finns människor som anmäler för att jävlas, men de förstör som fan för dom som är seriösa med saken. Han sa sin historia och den löd typ som att vi strulade typ och att jag var med på allt och massa skit. Men enligt honom hade han aldrig varit inuti mig. Men sen kom de fram att han hade tagit på mig där nere och hållit fast min arm. Och de va hans egna ord. De dröjde ett tag att få domen och jag va så förbannat rädd, men samtidigt kändes de så rätt, han ska inte få vinna enligt mig..
 
Domen kom och JAG VANN! Han dömdes för våldtäkt fick 1,6 år i fängelse. Han överklagade och de gick upp till högsta domstolen men dom valde att fastställa den första domen vilket var dömd för våldtäkt. Detta har jag fått veta i efterhand att de är så satans svårt att dömas till våldtäkt, för är någon av dom som dömer minsta osäker så kan han inte dömas till våldtäkt för de måste vara 100% säker på sin sak. De måste vara glasklart att de va en våldtäkt som hänt och inte ett sexuellt ofredande eller liknande. Men de vart fängelse och fängelse i detta avlånga land är sämst! Han kom ut på permission titt som tätt och han kom ut efter 1 år för du behöver bara sitta 2/3 av ditt straff om du sköter dig bra. Att summera detta är att jag har faktiskt förlåtit honom, men jag kommer ALDRIG glömma detta och de låter fel och kanske dubbel moral men jag slösar mer energi på att gå och vara sur på honom än att förlåta honom, jag har absolut ingen kontakt med honom eller liknade men de känns bra för min egen del att inte vara sur och arg hela tiden för något som redan hänt och inget jag kan göra något åt nu.
 
Jag tror inte jag skulle anmält om de inte vore för min bästa vän, men jag är så glad att jag gjorde de för även om han inte fick länge så fick de mig att inse att jag gjorde rätt, även om han går fortfarande på denna jord så ska han inte få ta min gnista jag kommer lysa starkare än någonsin. Jag blev starkare efter allt som hänt.. Men de är så svårt att lita på killar nu efteråt, och att ens tänkta på att ligga med någon va fördjärvligt. Jag gick tillbaka till ett ex och pratade ur mig och vi hade sex. Jag ville ha något bekant som jag kände igen och någon jag kände utan och innan. Detta är min sida och min uppfattning på de som hänt, om du frågar honom så får du säkert höra en helt annan historia, men de är upp till var och en att bilda en egen uppfattning och de har jag lärt mig den hårda vägen. Jag tackar för mig nu och hoppas du kunnat läsa allt och förstå att detta inte var lätt att skriva, de är säkert stavfel och punkt utsatt på fel ställe men de skiter jag tyvärr i.  <Edited by Heiduskaja
 
 
Alla som gästbloggar i min #intedinhora har 100% anonymitet, det är för deras egen säkerhet plus att jag som publicent av texten ej kommer ansvara av det som skrivs då detta ALLTID skall vara berättarens egna berättelse. 
Jag förbehåller mig rätten att ändra grammatik, punkter, kommatecken etc, men jag ber er som väljer att gästblogga gära se över detta själva då jag kopierar och klistrar in texten ni skrivit på bloggen. Vill ni dela med er av någon bild som ni själva väljer till inlägget är detta välkommet också, tänk på att bilden skall vara i stort format så det passar bra med bloggens inställningar.
 
Såhär kan du välja att publicera din text:
KOMMENTAR
Du kan välja att endast publicera din text i kommentarsfältet här på min blogg.
Man MÅSTE skriva sin mejladress, men denna syns EJ för läsarna, utan den syns endast för mig - och därför efter publicering så kommer din text som du kommenterat att raderas - detta för att jag har ingen rätt att ha kvar din mejladress om du ska vara garanterad 100% anonymitet.
 
FACEBOOK
Jag har både en gilla sida som heter Heiduskaja och även en privat profil där jag heter Heidi Heiduskaja Karlsson - ni kan välja att skicka ett PM till mig på någon av dessa sidor.
Ni skickar då eran text via pm till mig, jag kommer kopiera och klistra in din text på bloggen under kampanjens kategori här på bloggen, efter det raderar jag bort din text som du skickat till mig och även pmar dig en skärmdump på detta så du vet att du är anonym. Efter det raderar jag bort våran konversation HELT.
 
 Tänk på det här när du skickar din text
- Skriv ditt kön och ålder
- Kontrollera gärna stavning och grammatik.
- Om du INTE vill vara anonym, skriv även önskat namn som skall användas isåfall
- Var fri i dina ord. Det är DU som berättar och ingen annan är här för att tysta dig <3
 
Såhär kan du hjälpa och stödja min kampanj
Genom att dela inlägg som beror dig i samband med #intedinhora, samt tagga #metoo #intedinhora och #heiduskaja så gör du mer än vad du tror! Genom att också gästblogga och berätta din berättelse är också ett stöd, eller berätta vad du tycker om våldtäkt som inte blivit drabbad. Tack på förhand!
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress