Hej alla! Alltså jag har ingen aning vad det är med mig idag, har vaknat upp med ett jävla humör, är skit sur, inget är bra, svårt att tänka positivt alls, jag ser blod i princip! Haha längtar tills min tjejkompis kommer hit förbi så kan jag ta en cigg med henne och så kan vi båda stå och ragata oss på livets miserabelheter lol! 
 
Ska ta och koka en kopp med kaffe och under tiden dra igång en låt på nästintill maxvolym och öva på magdans! Jag kom på mig själv att då jag gick i skolan och blev utsatt och då jag mådde som sämst spände jag magen till över 200 situps per kväll. Jag dansade magdans i timmar tills jag inte hade en enda torr fläck på kroppen i prinip, jag cyklade tiotals km per dag. Jag grät i svett. Ilskan jag hade inom mig, hade jag aldrig tänkt på att jag hanterade genom den träningen jag automatiskt och undermedvetet fördrev tiden med. Gjorde alltid något fysiskt aktivt när jag var som argast.
 
Ni kan ju gissa hur det verkligen skulle passa med att ha en stång hemma, helst i vardagsrummet, man tar på sig en lätt pyjamas (sover med trosor eller shorts om inget alls lol) och topp och bara swing it, börja morgonen med att snurra världen kring sig och låsa fast sig i sin egen koncentration till musikens takt och spänna in den negativa energin i fysiken och styrkan. 
 
Bli bättre, bli starkare, närma sig ett mål man kanske inte ens satt upp medvetet, målet om att känna sig fri från skallens drastiska jävla begär att trycka ned en.
Rensa tankarna.
 
BL

Hmm,.jag kom att tänka på några rader ur en dikt jag skrev för några år sedan,.."Hon är som stunden hon lever i just nu, en som sover med fienden ensam, en som alla vet men ingen känner, hon från ingenmanslandet där alla gränser är osynliga och alla sanningar är lögner". Så, vad ville jag säga med de ovanstående raderna? Jo, att ibland eller allt som oftast är man själv sin värsta fiende. Ha det.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress